Rapport från Alicia Juhlin på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Washington DC

I april 2019 bestämde jag mig för att söka positionen som Finance Trainee på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Washington DC. Jag hade vid tidpunkten precis avslutat min kandidat i ekonomi efter 3,5 års studier i Uppsala, Singapore och Mexiko, men kände mig allt annat än redo att åka hem till Sverige. Ett antal intervjuer och en månad senare befann jag mig i Colombia där jag begav mig ut på en hike i djungeln i fyra dagar utan mottagning. När jag återvände till civilisationen igen möttes jag av det otroligt spännande beskedet – jag hade fått tjänsten i Washington DC med det tillhörande stipendiet från Stipendiefonden för Svensk Utlandsungdom.

Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Washington DC (SACC-USA) är en icke vinstdrivande medlemsorganisation som syftar till att främja svenskt näringsliv i USA och handeln mellan Sverige och USA. Kort sagt ämnar kammaren verka som en länk för företag mellan länderna. Nätverket består av 20 olika kamrar utspridda över hela USA, med paraplyorganisationen SACC-USA placerad i Washington DC i House of Sweden. I samma byggnad sitter även Sveriges ambassad och en rad olika nordiska företag.

Min roll som Finance Trainee varierade från månad till månad, men uppgifterna bestod huvudsakligen i att producera finansiella rapporter till våra två styrelser, att se över budget- och resultatprognoser och att sköta den löpande redovisningen. Att arbeta på kammaren innebär dock att ständigt arbeta parallellt med flera olika projekt och åtaganden. För min del innebar det framförallt att arbeta med att ta fram och utforma kammarens två årliga konferenser: SACC Summit och SACC Executive Forum.

SACC Summit 2019, publik sitter i en sal och tittar på föreläsning. Föreläsaren har bilder på digitala skärmar

Bild: SACC Summit 2019

I och med att organisationen är liten är arbetsuppgifterna väldigt flytande, och klimatet påminner i många avseenden om ett startup. Som trainee på kammaren får man direkt ett stort ansvarsområde och man har en god möjlighet att påverka. Nätverket är dessutom en stor samlingsplats för svenskt entreprenörskap i USA, vilket gjorde att jag under mitt år i Washington fick möjlighet att träffa och lyssna på intressanta, framstående innovatörer och företagsledare från både Sverige och USA. På så sätt kan praktiken på SACC-USA liknas vid en språngbräda, i och med att kammaren öppnar upp många nätverksmöjligheter via konferenser, företagsbesök och kontakten med medlemsföretagen.

Mina första månader i DC bodde jag i området Glover Park tillsammans med min kollega Anna, en fransman som arbetade som konditor på franska ambassaden och en amerikan som arbetade med marknadsföring. Att bo i kollektiv – och gärna med människor från hela världen – hör till normen i Washington DC. Levnadskostnaderna i allmänhet, och bostadskostnaderna i synnerhet, är höga och ett sätt att sänka hyran är genom att bo med flera personer. Det är dessutom väldigt roligt, och ett bra sätt att träffa nya människor man kanske inte annars hade stött ihop med.

Fem personer i bild, praktikanterna på svenska ambassaden. De står utomhus med berg och vatten i bakgrunden och är klädda varmt.

Bild: Roadtrip till Harpers Ferry, West Virginia med praktikanterna på svenska ambassaden

Efter några månader fick jag och Anna möjligheten att ta över våra kollegors boende och flyttade in hos ett amerikanskt par i ett enormt townhouse i stadsdelen Georgetown. Att bo i Georgetown, den äldsta och mest anrika stadsdelen i DC, var helt klart en upplevelse i sig. Det är en otroligt vacker (och dyr!) stadsdel där många amerikanska politiker och högt uppsatta personer i näringslivet bor. I huset bredvid vårt bodde till exempel Madeleine Albright, och på kvarterskrogen friade John F. Kennedy till Jackie Kennedy en gång i tiden. Det amerikanska paret vi bodde hos kom med tiden att bli nära vänner till mig och framförallt en viktig del av min tid i USA, och vi håller kontakten än idag.

Det tveklöst bästa med mitt år i USA var alla fantastiska människor från hela världen jag fick träffa och lära känna. Många av mina vänner var praktikanter på ambassader eller internationella välgörenhetsorganisationer, vilket är en vanlig sysselsättning som ung i DC. Överlag är DC en oerhört social stad och det är enkelt att träffa nya människor. Möjligheterna av saker att göra är dessutom oändliga – det finns alltid ett seminarium, event, en restauranginvigning eller en happy hour att gå på.

När jag inte utforskade DC reste jag runt en hel del i USA – jag hann faktiskt med hela 17 delstater på ett år. Utöver alla weekends till New York, var mina favoritresor två längre roadtrips: en genom Colorado, Utah, Arizona och Nevada, och en genom New York State, Connecticut, Rhode Island och Massachusetts. För mig som älskar naturupplevelser och att hikea är USA verkligen ett otroligt land med all dess natur. Många av mina helger spenderades med att köra till nationalparker i närliggande delstater och hikea, campa och vandra med mina amerikanska vänner som guide.

Alicia Juhlin vandrar i bergigt område i varmt väder. Hon bär ryggsäck, shorts och svart topp samt svart keps.

Bild: En av många hikes i Utahs nationalparker – här i ett 40-gradigt Bryce Canyon National Park

Mitt år i USA var till stor del präglat av tre enorma politiska händelser – the impeachment av President Trump, coronapandemins intåg och Black Lives Matter-protesterna. Det var minst sagt ett händelserikt år, och det är kanske det som jag kommer att minnas allra starkast från min tid i USA. Mina svenska vänner i DC åkte hem till Sverige en efter en, och i mars gick huvudstaden dessutom in i en strikt lockdown. Jag själv arbetade dock på som vanligt, men hemifrån till en början. Det var visserligen en stor omställning, men det fungerade faktiskt förvånansvärt bra. Jag trivdes trots allt otroligt bra i DC och kände mig hemma där. Det blev istället en möjlighet för mig att lära känna fler amerikaner och på så sätt fick jag uppleva det, som många säger, riktiga USA.

Hur jag kan summera detta år är att det allt som oftast inte blir som man tänkt sig, men på ett bra sätt. Jag har lärt mig och upplevt långt mycket mer under detta år än jag någonsin hade kunnat föreställa mig, och mycket till följd av allt som pågick i USA.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort, varmt tack till Stipendiefonden för Svensk Utlandsungdom och Karin Ehnbom-Palmquist som möjliggjorde detta både fantastiska och lärorika år!

Alicia Juhlin – Stipendiat 2019/2020


Dela inlägget med vänner här

Facebook
Twitter
LinkedIn