Historia
Exportföreningens Stipendiefond för Svensk Utlandsungdom (numera Stipendiefonden för Svensk Utlandsungdom) tillkom i samband med att Sveriges Allmänna Exportförening (numera Sveriges Allmänna Utrikeshandelsförening) firade 50-årsjubileum den 19 april 1937, med syfte att i linje med Exportföreningens syfte gagna svensk exportnäring.
Enligt protokoll från Exportföreningens styrelsesammanträde den 30 september 1936 diskuterades olika förslag gällande användningen av avkastningen från jubileumsfonden till nytta för svensk exportnäring, varvid det noterades att förslaget om svensk utbildning för svensk utlandsungdom ansågs stå i god samklang med exportföreningens verksamhet.
I det upprop som skickades till Exportföreningens medlemmar den 2 januari 1937 framhålls den avgörande betydelsen av personliga insatser för Sveriges exports utveckling och avsikten att genom jubileumsfondens verksamhet göra en kraftig insats till underlättande av utlandssvenska ungdomars fostran, därmed även underlättande för industrin och handeln att framdeles erhålla lämpliga krafter, beredda att binda sig för en mångårig utlandstjänst.
Exportföreningen ville med sin verksamhetsplan befästa och fördjupa den verksamma utlandssvenska generationens samhörighet med föreningen och dess medlemmar samt skapa ökade förutsättningar för att denna samhörighetskänsla skulle vidmakthållas under kommande tider och knyta till svensk företagsamhet svensk ungdom med internationella intressen.
Stiftarens syfte att med stipendiefonden gagna svensk export har genomförts via stipendieutdelning till svensk utlandsungdom för studier vid svenska läroanstalter. I stadgarna står det: Stiftelsen, som bildats för hugfästande av Exportföreningens 50-årsjubileum, skall hava till ändamål att åt utlandssvenska barn lämna stipendier för bedrivande av studier i svenska läroanstalter, därvid barn till svenskar i exportnäringarnas utlandstjänst skola i första hand ifrågakomma.
Finansieringen av fonden skedde initialt via engångsdonationer från företag som kontaktades personligen av styrelsens ledamöter samt via ett allmänt upprop till Exportföreningens medlemsföretag. Enligt Exportföreningens årsberättelse för 1937 resulterade detta i att jubileumsfonden uppgick till nära 800 000 Kr vid årets slut.
Som kuriosa kan nämnas att frågan om stipendiaternas kön var redan före fondens bildande föremål för stort intresse och det talades inte om stipendier för både pojkar och flickor. Man menade att ”utlandssvenska söner eller pojkar vilkas svenska uppfostran skulle kunna underlätta för industri och handel att framdeles erhålla lämpliga krafter beredda att binda sig för en mångårig utlandstjänst.” En styrelseledamot framhöll att ”pojkar borde lämnas företräde, då det knappast vore donatorernas mening att flickor skulle erhålla uppfostran i Sverige och sedan kanske taga anställning som stenografer.” En annan styrelseledamot anförde däremot att ”möjligheter att erhålla stipendium borde hållas öppna både för pojkar och flickor och bereda utlandssvenska föräldrar ekonomiska lättnader för sina barns uppfostran i Sverige.” Efter långa diskussioner fick styrelsen finna sig i att stadgarna inte gör någon skillnad mellan könen.
Foto: Cramér, Margareta
