När jag först läste rubriken SCI annons – jobba i Brallisen och Indien med svenska handelskammare tänkte jag direkt ”detta är för bra för att vara sant.” Brasilien och Indien var två länder jag visste väldigt lite om, förutom att det var farligt, varmt, och extremt annorlunda från Sverige. Att jag, fyra månader senare, skulle stå på Arlanda med en packad väska på väg till en ny vardag i två främmande länder fanns inte ens i tankegångarna. Men så blev det till slut, och det är jag extremt tacksam för.
Vad är SCI?
Min första arbetsuppgift var att bekanta mig med Swedish Chambers International. Vilka var det jag skulle jobba för? Som tur var sammanföll SCI dagen rätt bra med mina första veckor på Stockholms Handelskammare, det är en årlig sammankomst för att alla i SCI nätverket ska få träffas i verkligheten och utbyta idéer. Jag insåg ganska snabbt hur mycket ambition, kraft och potential som fanns i detta nätverk jag tidigare inte hört så mycket om – vi kunde nå i princip hela världen från eventytan i Stockholms Handelskammare. För er som inte känner till SCI så är det en organisation för svenska handelskammare i utlandet, i dagsläget består gruppen av 32 svenska kammare som sträcker sig från Argentina till Sydkorea. Målet är att utbyta idéer och skapa en större samhörighet mellan handelskammare i utlandet, de sitter alla i samma båt och jobbar för samma mål: att främja svensk export. Under mitt år som trainee såg jag hur mycket gemensamt det fanns mellan dessa 32 länder, och hur mycket potentiella samarbeten man kan skapa trots tidsskillnader.
”Jeitinho Brasileiro”
Mitt första stopp blev Brasilien, där jag välkomnades med öppna armar trots min bristfälliga portugisiska. Halva tiden jobbade jag med att koordinera SCI nätverket; det innebar att driva några nya påbörjade projekt, som till exempel online mingel, nyhetsbrev, workshops, samt att rekrytera nya medlemmar. Att jobba för ett nätverk som sitter i alla möjliga tidszoner (tappade räkningen till slut) var svårt till en början, men så himla roligt och givande. Den tiden jag inte la på SCI hjälpte jag så gott jag kunde med Svenska Handelskammarens dagliga arbeten. Där hade jag turen att få jobba med Jonas, Vivi och Josephine – tre eldsjälar som brinner för att bygga bron mellan Sverige och Brasilien. Jag lärde mig uttrycket ”the Brasilian way” och insåg snabbt dess påverkan på affärsklimatet; allt tas på lite mindre allvar, vilket jag tycker vi borde ta efter mycket av i Sverige. Det är mindre formalia, mindre noga med smådetaljer, mindre övertänkande. Det var sällan möten startades i tid, och om det regnade, då kunde folk helt enkelt inte dyka upp. Mycket handlade om att planera för alla möjliga scenarion, vilket var så givande och roligt. En höjdpunkt var kammarens 70års fest, det var så imponerande att se Jonas och kammarens viktiga roll för de svenska företagen i landet. Jag fick även möta många unga talanger i Brasilien på vårt mentorskapsprogram, och introducera några roliga midsommarlekar. Det var minst sagt uppskattat!
Vissa fördomar stämmer bättre än andra, i mitt fall blev jag inte förvånad över hur snabbt det gick att hitta vänner i Brasilien. Stereotypen om att folk är varma, snälla och välkomnande stämde in perfekt; jag lärde känna några universitetsstudenter i Sao Paulo, och blev snabbt inbjuden till sommarstugor, ”fazendas,” fester och mängder med grillkvällar ”churrasco’s.” Då fick jag även uppleva ”Jeitinho Brasileiro’s påverkan på det dagliga livet, inbjudningar var alltid spontana, och det var inte konstigt att behöva vänta en timme på att folk skulle dyka upp på en middag. En höjdpunkt var definitivt karnevalen, som jag upplevde i Rio de Janeiro tillsammans med både turister och vänner från Sao Paulo. Det var ett perfekt avslut på min lärorika tid i Brasilien.
Rigshaws, heliga kossor och yoga
I Indien jobbade jag, precis som i Brasilien, med både SCI och svenska handelskammaren. Jag påbörjade ett projekt med kammaren i Kina om nya leveranskedjor i Asien och började planera ett Risk and Compliance Committee. I Indien var affärsklimatet väldigt annorlunda jämfört med Brasilien, men det fanns ändå mycket gemensamt. Den svenska bilden stod sig stark i båda marknaderna vilket resulterade i många projekt kring hållbarhet och innovation.
Livet i Indien är extremt annorlunda från både Sverige och Brasilien, det är många intryck, ljud och människor. Ibland kunde man bli sen till jobbet på grund av att det stod en ko och blockerade vägen. På fritiden började jag med yoga och gick regelbundet till en studio i närheten till kammaren. Förutom det hann jag också resa till bland annat Nepal och Goa med kollegor från svenska ambassaden, det var en väldigt stark expat-kultur i New Delhi och man lärde snabbt känna folk från hela världen.
Sök!
Sammanfattningsvis kan jag säga att min tid i dessa två länder har varit över all förväntan. Att jobba på svenska kammaren i två helt olika länder har visat hur anpassningsbara och skickliga våra svenska företag är. Det har varit ett väldigt lärorikt år, och inget av detta hade varit möjligt utan Stipendiefonden, och jag är otroligt tacksam att så många svenska ungdomar får uppleva något liknande. Jag vill verkligen uppmana alla att söka till något liknande. SCI nätverket har 32 helt underbara medlemmar som regelbundet söker trainees, om du som läser funderar på att söka: gör det! Du kommer inte ångra dig.
