Rapport: Mitt år på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Washington DC

Jag blickar ut från flygplansfönstret. Staden under mig blir mindre och mindre. Till slut försvinner Vita huset, Capitol Hill, Potomac-floden, U-street och House of Sweden långsamt bakom ett moln. Mitt år på Svensk-Amerikanska Handelskammaren är över – ett år jag alltid kommer att tänka tillbaka på med ett leende.

Att flytta dit

I slutet av april 2018 fick jag beskedet att jag hade fått positionen som Finance Trainee på Svensk-Amerikanska Handelskammaren (SACC-USA) i Washington DC och dessutom blivit mottagare av det tillhörande stipendiet från Stipendiefonden för Svensk Utlandsungdom. När jag fick nyheterna satt jag på ett litet hostel i Patagonien, Chile, och åt frukost tillsammans med mina medresenärer. Då hade jag ungefär 3 månader kvar av mina utbytesstudier i Chile och jag var överlycklig över att få fortsätta vara i ett internationellt kontext ytterligare ett år.

Visumprocessen var inte lika komplicerad och omständlig som man kan tro. Visst var det en hel del byråkrati och pappersarbete, men eftersom Cecilia, en av de anställda på SACC-USA, ansvarar över ett J1-visumprogram och årligen placerar ut runt 100 svenska interns över hela USA, kände jag mig aldrig förvirrad eller rådlös under processen.

Jag landade i Washington DC under Labour Day-helgen – en helg jag planerade att tillägna till lägenhetssökande. Faktum var att jag hade hela tre dagar till mitt förfogande innan min första arbetsdag. Trots min jet-lag samt en temperatur som översteg 35 grader Celsius och en 80- procentig luftfuktighet, spenderade jag hela helgen med att leta boende. Jag tog mig runt till fots och avverkade säkert runt två mil per dag. För mig blev detta ett ypperligt tillfälle att utforska staden och lära känna de olika stadsdelarna. Efter mina dagsvandringar hittade jag några områden som jag kunde tänka mig att bo i: Adams Morgan, Mount Pleasant, Colombia Heights och Glover Park. Samtliga ligger med cykelavstånd till SACC-USAs kontor och är relativt lugna områden.

En viktig läxa jag lärde mig under min lägenhetsjakt var att man inte ska vara för snål. Washington DC är en extremt dyr stad, i synnerhet vad gäller boende. Till en början letade jag bara efter lägenheter under USD 800 per månad och trodde att jag hade hittat några riktiga fynd. Till mitt förtret visade de sig vara det motsatta. De billigaste alternativen var oftast en madrass på golvet i en liten skrubb eller en stökig lägenhet som man skulle dela med tio collegekillar som rutinmässigt anordnade galej. Det kan ju vara kul till en början, men det är ganska viktigt med ett bra kök och bra sömn om man vill utföra ett bra jobb. På tal om att boende är dyrt i Washington DC – i slutet av min vistelse, slogs jag av att min ganska sura och snåla hyresvärd hade blivit en indirekt stipendiat och mottagit närmare 50 procent av mitt stipendium. Det får man tyvärr räkna med.

Jag hittade till slut ett rum i en mysig liten lägenhet i Adams Morgan som jag delade tillsammans med två andra personer – en kille från USA och en tjej från Frankrike. Detta var bara en temporär lösning då jag endast kunde hyra rummet i 2 månader. Efter detta flyttade jag in i ett stort hus som jag delade med 4 andra personer i Mount Pleasant. Jag har fortfarande god kontakt med mina första rumskompisar och jag bjöd med dem på lucia- och midsommarfirande för att introducera dem till typiska, men lite underliga, svenska traditioner.

Att arbete på SACC-USA

På 2900 K Street, i samma hus som Sveriges ambassad, ligger SACC-USAs kontor. Det är ett litet kontor med tre heltidsanställda och fem trainees. Trots att det inte är någon stor skara för världen, genererar SACC-USA mycket värde för sina medlemmar, men även för unga svenskar som vill ha ett internship i USA eller för unga amerikaner som vill uppleva hur det är att bo och jobba i Sverige.

Positionen som Finance Trainee innebär mycket varierande arbetsuppgifter: i ena stunden producerar man en finansiell rapport, en prognos för vad resultatet kommer att landa på i slutet av året eller en budget, och i andra stunden går man till banken med checkar. Som sagt, arbetet varierar – vissa dagar krävs det att man plockar fram sin problemlösningsförmåga och andra dagar går mycket per automatik. Innan jag började som Finance Trainee på SACC-USA, var jag ganska nervös över hur det skulle gå. Jag hade trots allt bara pluggat redovisning tidigare, men aldrig faktiskt jobbat med det. Under min första vecka slängdes jag in i arbetet vilket gjorde att jag kom in i min roll väldigt snabbt. Mina första månader var väldigt lärorika.

Jag jobbade dock inte bara med finanserna på SACC-USA: Varje år arrangerar SACC-USA två stora event, SACC Summit och Executive Forum, som jag fick hjälpa till att utforma. Mina arbetsuppgifter gick bland annat ut på att kontakta talare, hitta sponsorer, utarbeta en agenda för eventen samt schemalägga intervjuer mellan media och talare. Jag uppskattade verkligen att få vara med att jobba med dessa event – dels för att finanserna inte tar all ens tid, men också för att jag fick jobba tillsammans med Johan Marcus, SACC-USAs chef, och Mattias, projektledare för båda eventen. Vi samarbetade bra och hade ett fantastiskt utbyte av idéer när vi utvecklade agendan och planerade eventen. Johan Marcus gav oss fria händer och utrymme att ta egna initiativ samt möjlighet att kontakta väldigt högprofilerade och intressanta personer.

Som jag beskrev, är SACC-USA en väldig liten organisation och ibland får man en känsla av att man jobbar i en startup. Det är alltid snabba puckar på kontoret och eftersom det är ett väldigt litet kontor får man kavla upp ärmarna och hjälpa till där det behövs när det behövs. Dock växer SACC-USA så att det knakar och det finns ett behov att skapa bättre rutiner, processer och strukturer.

Visst har det inte alltid varit en dans på röda rosor och det finns en del utmaningar med positionen som Finance Trainee. Bland annat är positionen bara 11 månader lång, vilket gör att mycket kunskap går förlorad mellan trainees om man inte hinner göra en gedigen överlämning till sin efterträdare (vilket inte alltid är lätt att koordinera). Dessutom är det snudd på oundvikligt att ens efterträdare blir chockad över det jobb som ackumulerats den månad då positionen är obemannad. För att undvika att samma sak skulle hända mellan mig och min efterträdare bestämde jag mig för att stanna en månad längre.

Att bo i Washington DC

Alla som bor i DC är väldigt progressiva och majoriteten identifierar sig som demokrater. Oftast träffar man folk som jobbar inom diplomati, lobbying, politik eller på någon internationell välgörenhetsorganisation. Det känns som att staden attraherar ett yngre klientel och att väldigt många med internationell bakgrund bosätter sig där. Jag fick dessutom känslan av att alla älskar yoga och Kombucha. Man kan sammanfatta detta med att staden inte alls är representativ för USA.

Det finns alltid saker att göra i DC – konserter, seminarium, happy hours, museum och andra roliga event liksom regnar över en. I början kan det vara lite svårt att orientera sig bland denna uppsjö av aktiviteter och man kan lätt känna sig lite överväldigad. Efter ett tag lär man sig vad som är värt att se och vad som är värt att skippa.

När man flyttar till en stad som Washington DC är det svårt att inte hitta personer i samma sits, det vill säga nyinflyttade, förvirrade ”young professionals” som inte känner en själ. Det naturliga steget för de flesta i detta läge är oftast att försöka hitta nya vänner – något man märkte av i DC. Jag fick känslan av att majoriteten är väldigt öppna för att skapa kontakter och träffa nya vänner.

Ibland kan det vara skönt att få perspektiv på saker och ting. Eftersom Washington är något av en bubbla, tyckte jag att det var viktigt att vidga mina vyer några gånger under mitt år. Under min sista sommar spenderade jag många helger söder om DC i en stat vid namn North Carolina och närmare bestämt i Outer Banks för att lära mig att kitesurfa. Jag har även hikat i Shenandoah och Appalacherna, åkt på roadtrip till Nashville och besökt städer som New York, Philadelphia, Annapolis, Houston och Austin.

Vad jag tar med mig från min tid i Washington

Tack vare min position som Finance Trainee, känner jag mig bekväm med redovisning. Jag förstår hur bokföring sköts inom ett företag och med den erfarenheten jag har i bagaget, skulle jag inte vara främmande för att sköta finanserna i mitt eget företag en vacker dag eller sitta som kassör/skattmästare i en styrelse. Jag har även utvecklat kunskaper som vissa skulle anse vara banala, men som jag tycker är vitala i professionella sammanhang. Jag har, till exempel, lärt mig hur man svarar i telefon ordentligt eller hur man låter professionell i ett mail.

Det främsta jag kommer att ta med mig från Washington DC är inte bara vikten av att nätverka, men också att värna om sina kontakter. Jag har insett vilken bra utväxling man får av att faktiskt boka in ett möte med sina nya kontakter och inte bara lämna det vid ”vi borde ta en kaffe någon dag”. I Washington har man dessutom privilegiet att bekanta sig med personer som är utspridda över hela världen. Detta innebär inte bara att man lär sig en hel del om deras länder, utan man har också en anledning att resa dit någon gång i framtiden.

Vad jag kommer att göra efter SACC-USA

Under min tid i Washington kom jag in på två PhDs i nationalekonomi som jag efter mycket om och men tackade nej till. Kort uttryckt ändrades mina framtidsplaner ganska drastiskt och jag var inte överväldigande exalterad över att gå tillbaka till skolbänken. Ett år i Washington DC gav mig dessutom mersmak. Detta motiverade mig att söka jobb på Världsbanken i Washington (som nog egentligen var målet efter min PhD). Skattmästaren i SACC-USAs styrelse tipsade mig om ett jobb på Världsbanken som jag sökte till i slutet av juni. Eftersom jag inte hört någonting under hela sommaren blev jag väldigt förvånad när de hörde av sig till mig fem dagar innan min hemresa och bad mig att komma på intervju. Processen gick väldigt snabbt och jag fick jobbet. Jag är verkligen väldigt glad att få återvända till DC och få jobba på Världsbanken. Så även om DC försvann där bakom molnen i min inledning så är det inte för gott. Jag ser fram emot att få spendera minst två år till i staden.

För att avsluta denna rapport vill jag säga att jag är tacksam för alla jag har fått träffa och arbeta med, allting jag har fått lära mig och alla fina minnen. Jag är dessutom tacksam för den fantastiska språngbräda SACC-USA har varit för min framtid.

Tack än en gång till Stipendiefonden för Svensk Utlandsungdom för en fantastisk möjlighet! Malin Ed

Dela inlägget med vänner här

Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn

Se fler rapporter